MISS PEREGRINE'S HOME FOR PECULIAR CHILDREN: A REVIEW
Så, den första boken jag bestämde mig för att läsa under sommarledigheten var Miss Peregrine's Home for Peculiar Children skriven av Ransom Riggs.
Jag skulle klassa den här boken som en sorts fantasy-, ungdoms- och lite av en äventyrsbok. Boken handlar om pojken Jacob Portman vars farfar blir mördad av ett fruktansvärt monster. Farfarns sista uppmaning var för Jacob att leta upp föreståndaren till det gamla barnhem där han växte upp under andra världskriget. Detta gör att Jacob tvingas ut på ett äventyr till en liten ö i Wales där han vandrar runt i rummen i det övergivna barnhemmet. Men efter några vistelser i det fallfärdig rucklet som en gång varit hans farfars hem visar det sig att barnen som bodde där kanske inte var helt vanliga barn. De kanske skickades dit av en anledning. De kanske, mirakulöst nog, inte ens är döda.
Jag tycker att boken var väldigt spännande och lätt att ta sig igenom. Den var skriven ur första person och de flesta böcker jag läst har varit skrivna ur tredje person så det var någonting lite annorlunda vilket var trevligt. Boken var fylld med gamla, svartvita polaroid- bilder, någonting som gjorde den unik och ännu mer intressant att läsa, om man nu tycker om sånt.
Den enda anledningen till varför boken var lite av en besvikelse för mig var att jag hade förväntat mig något lite mer nervkittlande och creepy, vilket den här boken inte var. Jag valde den för att den verkade annorlunda från de böcker jag vanligtvis dras till och på vissa sätt stämde det. Boken var skriven i första person, huvudkaraktären var en man och den var fylld med underbara, lie obehagliga fotografier men bortsett från det liknade den mycket annat jag läst. En blandning av fantasy, mysterie, kärlek och äventyr. Ingen dålig bok men heller inte helt fantastisk.
Jag skulle rekommendera den här boken till folk som gillar den här typen av böcker, fantasy med lite romans och mysterier, och som vill hålla sig inom den kategorin. Till er andra som, som jag, vill vidga era vyer är det här kanske inte den bästa boken.
